Jälva Heinz asså...

Vafan ska allt hända på en gång för? Då hinner man ju inte vänja sig vid förändringarna =(. Om inte Heinz hade uppfunnit kertchup så hade det ju inte funnits någon kertchup-effekt. Jälva Heinz...

Igår var jag och Märta på hockey. Denna fatastiska Märta. Vi hade jättetrevligt och bra gick det för aik också. 5-2 mot brynäs efter att ha legat under med 0-1 efter 12 (!!!) sekunder.
Efter matchen skulle jag åka förbi jobbet och hämta datorn som stod kvar på kontoret. Märta följde med och bestämde sig för att komma med in. När jag går in i produktionen för att komma runt till kontoret (man måste gå bakvägen för att larma av) så går märta några meter bakom och får själv öppna dörren (ogentlemannamessigt jag vet, men det är inte det som var det roliga). Det märta inte vet är att det jobbar folk här på kvällarna, så i tron om att vi var ensamma så puttar hon upp dörren och säger (halvt ropar faktist): Jaa här har man ju varit onykter någon g... (det är ungefär här hon märker att det är folk i lokalen...) Hon är rolig Märta, sådär härligt oförutsägbar på något sätt ;) haha!

Sen kör jag hem hon för att hon ska hinna förbereda för helgen hos anton. Det var sista gången jag såg märta på en väldigt lång tid... =(



Idag, om 3min (nu är kl 07:57), så åker maja och julia med majas pappa till sthlm för att påbörja sin resa till New Zealand. Fick träffa julia lite igår och vi fick väl ett litet farväl iaf. Mitt och Majas, däremot, var mer: "hadet bra sköt om dig!" och det kändes skumt, fel på något sätt. Något som spädde på detta var att när jag satte mig i bilen och slog på radion så spelades Martin Stenmarks - Sjumilakliv. Jag gillar inte martin stenmark annars men låten passade min sinnesstämmning just då. Jag höllpå att förlora "min heder" igen på vägen hem... Det blev inte så men det var nära... :(

Nu vill jag bara ta tillfället i akt att önska Maja, Märta och Julia all lycka och välmående när dom är utom min tillsyn! Jag gillar det inte riktigt, att inte ha koll och att inte få träffa dom, men inget lite Southern Comfort och en Pink-konsert inte kan bota skulle jag kunna tro... Men jag gillar det fortfarande inte... =/

  


Låt oss ta farväl,
av både hjärta och själ.
Jag kan ta ett långt hårt straff
för alla stunder vi haft.
*snyft-snyft* =(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback